Ja, den här bloggen uppdateras inte så snabbt som man kanske kan begära. Och det ber jag om ursäkt för. Nu skulle dock vilja diskutera något jag har tänkt på en längre tid men inte skrivit något om, nämligen Apples framtid. Det är ju klart att flertalet tror att den är ljusare än någonsin, men tänk det tror inte jag. Eller rättare sagt, jag ser en del orosmoln. Dessa består i vad som händer med företag som går ifrån att vara små med en näst in till fanatisk fan-skara, till att bli massmarket och varje konsuments egendom.
Som en “uppstickare” och utmanare av konventioner, så är det svårt att vinna allas hjärtan, men å andra sidan så är lojaliteten hos dom man får som kunder, sjukt hög. Det är precis den platsen som Apple har varit på under i stort sett hela sin tid som företag. Och varumärket har blivit något större än bara en serie produkter. Apple är näst intill ett sätt att leva och vara, i alla fall mot omvärlden. Få saker har varit så definierande av vem man är, eller ännu mer vem man INTE är, än att vara en Apple-människa. Det är onekligen en ganska bra plats att vara på som produktinnovatör.
Sen kom iPhone och satte allt på ända. Det är varken produkten eller företagets fel, utan det enda problemet är att den helt enkelt blev för populär. Nu är Apple var mans märke, och då blir livet för ett företag och en ledare som kanske inte sätter ödmjukhet högst på dagordningen med ens så mycket svårare.
Det är där jag ser orosmålnen.
För en tight fanskara kanske förlåter dåliga batteritider, stasiliknande kontroll av programutveckling och tillbehörskompabilitet samt höga priser. Men när man vänder sig till den stora majoriteten, så blir det med ens så mycket svårare. De flesta iPhone-kunder idag är nämligen inte Apple-fanatiker, utan bara vanliga konsumenter. Och deras tålamod är väldigt kort. Inte heller så är dom intresserade av att bli inlåsta i olika format på ett otidsenligt sätt, bara för att Steve vill ha total kontroll. Apple gör just nu samma misstag som Microsoft fortfarande får betala för, och det är att blir för stora och för starka. Det är ju så att ingen gillar egentligen en vinnare som vinner för mycket. Så ju större man blir, desto mer måste man arbeta för att få företaget att kännas litet och tillgängligt. I alla fall om man vill bli omtyckt. Det är ju som Pippi säger: Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll. Och för ett företag som aldrig har behövt hantera besvärliga kunder, så kan framgången bli ett smärtsamt uppvaknande.
För säga vad man vill om Steve och Apple, men “ödmjukhet” är väl knappast ett ord man förknippar med dom två.
