Det spelar ingen roll hur man ser ut, bara man är snäll och hjälper till.
Arkivsida 2
Vildsvin är tuffa djur för jakthundar att träffa på i skogen. De flesta jyckar har inte nog med mod (dådkraft) att spåra upp gris och än mindre att sedan skälla den. För några år sedan spreds därför den felaktiva bilden att man skulle använda hundar med mycket skärpa för att jaga gris, men inget kan vara mer fel. En för skarp hund går nämligen för nära och i slutändan så vinner alltid grisen mot en sån hund. Vinner kanske inte är rätt uttryck, för det som händer är att grisen attackerar hunden och att den i många fall dör. Hunden, å sin sida, ska absolut inte attackera grisen. För er som inte het hur jakt med drivande eller ställande hundar fungerar, så är det inte så att hunden på något sätt får bita på viltet. Såna hundar ska inte jaga alls för dom är det man kallar för överskarpa.
På dom här filmerna så ser vi när Bino och Gaston har fått stopp på en galt i ett hägn. Självklart är det inte att jämföra med riktig jakt, då den här grisen är lite hundvan, men det är inte svinet man ska titta på utan hur hundarna beter sig. Gaston är en Griffon Nivernais, en fransk vildsvinsspecialist. Han har en kropp och päls som är perfekt för att jaga gris och ett lynne med mycket dådkraft och lite skärpa, vilket är perfekt för en vildsvinshund. Den andra hunden är en mer udda karaktär och visar väl att huruvida man är en grishund eller inte har mer med anlag än ras att göra. Beaglen är ju i Sverige mest känd som en hund för harjakt, men används på andra ställen i världen på en rad olika vilt. I det här fallet har det visat sig att hon har väl så mycket dådkraft att klara av att båda hitta, driva och skälla gris utan att för den sakens skull bli dumdristig.
Nu är det ju så att alla goda ting är 3, så vi har ju också Slovensky Kopov valpen Alvin som har anlag att bli en riktig hejare på gris han med om några år, men än så länge får han nöja sig med att jaga klövar i ett snöre.
För lite mer än ett år sedan så lagade jag mat åt min dotter när det ringde på dörren. Det var Insatsstyrkan som hade åkt fel, men det trodde inte dom och släpade med buller och bång mig till Kronoberg. Efter 22 timmar i ett tråkigt enkelrum utan toalett och usel utsikt och ett antal förhör, insåg även polisen att dom hade åkt till fel adress. Dessvärre så hävdade dom att det var rätt att åka fel, då det fanns indikationer som sa dom att dom hade åkt rätt, även om även dessa var fel. Att dom ville prata med mig var inte det jag tyckte var felaktigt, utan sättet dom gjorde det på. Och nu visade det sig att även JK tyckte samma sak, och ger både åklagare och polis smäll på fingrarna.
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/448803-reklammannen-anders-dalenius-far-skadestand
http://www.resume.se/nyheter/2010/08/23/far-skadestand/
http://www.dagensmedia.se/nyheter/byraer/article2460342.ece
Det viktiga här handlar inte om huruvida jag fick några tusenlappar eller inte, utan att JK faktiskt säger då man går emot praxis och utdömer skadeståndet då man anser att gripandet var felaktigt. Anledningen till varför det är viktigt, är att grunden till varför jag hamnade i den här soppan var att jag har en kompis på Facebook som jag inte har haft någon annan kontakt med sedan början på 90-talet än just att vi blev kompisar på Fejan, men hade varit gift med en av de drabbade. Det var min enda koppling och det jag ville att JK skulle utreda var huruvida det är ok att skicka polis med automatvapen på folk, enbart på vad som kan klassa som ”digital hörsägen”. Det var det inte och tur är väl det.
Så, nu lämnar vi den här tråkiga historien, både i livet och i bloggen. Snart ska jag istället skriva om en beagle som är ap-bra på att jaga vildsvin och försöka bifoga en film som bevismaterial på detta.
Vi hörs om en stund.
Med jämna mellanrum så rapporterar stora nyhetsmedier om att det är tid att binda sina bostadslån. Och det är en relevant fråga för väldigt många, så det är inte så konstigt att man gör nyheter av eventuellt höjda boendekostnader. Det konstiga ligger i att de experter man använder som källa och rådgivare, är bankernas egna ekonomer. Att det blivit accepterat för en part som har en av sina största intäkter i en fråga, även får komma med råd i densamma utan att bli motsagd, visar på 2 problem:
1. Svenska journalister i allmänhet, oavsett media, är inte kompetenta nog att rapportera i ekonomiska frågor.
2. Bankernas roll som kommersiella aktörer med ett slags myndighetsmandat, är helt uppåt väggarna.
Framför allt det senare oroar mig, får ibland får jag en känsla av att man har glömt bort att vi pratar med kommersiella aktörer. När senast intervjuade man någon kommunikationsansvarig på Volvo om det var dags att köpa en ny bil, någon på SAS om det var läge att resa lite mer eller frågade någon på ICA om det inte var dags att investera i lite mat? Naturligtvis gör man inte det, då det ju vore rent löjeväckande fånigt att fråga något så ledande till personer som helt uppenbart har egen vinning i frågan. Men när det kommer till räntor, så litar man alltså så mycket på bankerna och deras omtanke över den svenska medborgarens ekonomiska hälsa att man frågar deras egna chefsekonomer. Inga skugga dock över dessa personer. Jag är övertygad att dom på alla sätt är ytterst kompetenta, men det som är rätt och sant för dom och deras verksamhet, inte behöver vara det för deras kunder och konsumenten i allmänhet. Framför allt inte när man pratar om framtiden, alltså om förväntningar av olika slag som ska infrias utifrån olika ekonomiska perspektiv.
Så varför blir det då såhär? Det är knappast så att vi saknar ekonomer att prata med i det här landet, men dom har helt uppenbart inte har letat sig in i redaktionernas rolodextrar ännu. Eller är det så enkelt att man inte bryr sig om vilken part man använder sig av, bara man har någon som är hyfsat välkänd och ser bekant ut? Jag har ingen aning, men jag vet helt säkert att nästa gång det rapporteras att det är dags att binda räntan, så kommer jag ännu en gång att göra tvärt om.
Det har varit på tok för mycket myspys i den här bloggen och för lite av den utlovade varan ”ved”. Så varsågoda, en vedbild från vårt hem. Björkved, uppsågad och klyvd under semestern. Enligt bondepraktikan är det ju lite sent kluvet, men å andra sidan så ska ju även vintern traditionellt börja i typ oktober så det blir nog bra ändå. Om inte annat så ser den bra ut som ren prydnad på gården. Väldigt nöjd med hur den sträcker sig längs hagen och den luktar otroligt gott när man går förbi.
I morse när jag var ute med hundarna så kände man att den vår vi jägare kallar höst, var på väg.
En bättre födelsedagspresent än att den här slöa sommaren tar slut och ersätts av konstruktiv höst, har jag svårt att tänka mig.
Har sålt lilla bilen till en man som blev så glad att köpa den att han fick tårar i ögonen. ”En pojkdröm går i uppfyllelse”, sa han. Det känns bra. Jag tror den får det fint hos sin nya pappa. Hejdå, lilla bil.
http://whatthefuckismysocialmediastrategy.com/
…och helt plötsligt så blev ett helt skrå bestående av social media-planners lika omoderna som skrivmaskinsreparatörer. (Jo, jag vet att jag hade lovat lite mer substans, men det här var ju bara för roligt så jag var tvungen att publicera en kortis till. Tanken att tema upp bloggen kring ved och vapen verkar dock gå helt åt pipsvängen)
Min bästa kompis och bloggräven Quetzala kom med lite tips igår om hur jag ska få min blogg att bli mer populär. ”Mer bilder, mer fashion!” var hennes huvudsakliga budskap. Så, då gör vi så. Varsågoda.
