För den som inte har hund så verkar det nog konstigt att man kan prata om ett djur i termer av barn. Men faktum är att kärleken till hundar på sätt och vis faktiskt är större. Missförstå mig inte nu: Jag älskar alla mina ungar gränslöst mycket och blir gladare för varje dag dom blir äldre och vi får en djupare relation. Dessvärre så betyder ju det att dom en dag kommer att gå vidare med sina egna liv, utan min hjälp. Och det är ju bra. För dom i alla fall.Hundar däremot har ju ett mycket snabbare livsspann, så såna finns det plats för hur många som helst i mitt liv. Dom älskar en från början och kommer att göra så tills dom dör. Och eftersom jag älskar dom, så är vi en perfect match den tid vi har tillsammans.
Eller det där är faktisk inte sant, att det finns plats för hur många hundar i mitt liv som helst, alltså. Faktum är att en stor anledning till varför vi skaffade en tredje hund är ju just att vi blir äldre. Jag fyller snart 40 och kommer förhoppningsvis att ha minst 3 hundar om 10 år. Men när jag väl fyller 50 så är jag inte säker på att jag orkar börja om med så många vaplar. Vi pratar ju trots allt om minst 8 månaders gå upp en gång i timmen på natten och att få torka en hel del pink eftersom man misslyckas med att gå upp just en gång i timmen. Det blir helt enkelt inte enklare att ha en ny valp genom att vänta. Så, varför vänta med att skaffa sig något idag som jag kanske inte klarar av att ha imorgon? Precis. Just därför flyttade Slovensky Kopov-hanen Alvin hem till oss idag. Han är 10 veckor, lugn som en filbunke och makalöst söt.
En son med fyra ben som jag älskar och som redan älskar mig.
Anders Dalenius: 
Undrar hur många man kan ha innan det blir jobbigt? Tre är ju i princip som två. Men fem? Åtta? Kennel!?
Jag tror väl att med en vettig hundgård så är 6 en bra siffra.
Hörde att han är ÄNNU sötare i verkligheten.
/Anna
Det stämmer. Och han grät för att du inte kom med och hälsade på.
Det gjorde jag med, men var inte i presentabelt skick. Men jag hoppas vi får göra ett återbesök, båda två.
Puss till er.
Det blev alltså en vildsvinshund till. Misstänker att det var ett strategiskt val. Också.
Vad det gäller antalet rekommenderar jag jämna par. Dels sysselsätter de varandra, dels blir det färre promenader. Tre är det klart sämsta antalet jag haft. Bra mycket enklare med fyra.
Sen gör faktiskt en bur på natten underverk för rumsrenheten, inte minst slipper man ränna ut med trollet under armen en gång i timmen.
En till hund? Bra tips! Jag år ju sugen på en laika. Och en tax. En bassett vore ju toppen. Kanske även en drever.
Alvin är dock löjligt lätt när det kommer till rumsrenhet. En exemplarisk valt i det hänseendet, fakiskt.
Håller även med om att relationen ibland kan bli nästan mer än mänsklig. Man är med och drar ut dem vid födseln ända tills när de får sista sprutan. Kvar står man med ett tomt koppel och undrar hur en livscykel kan vara så förbannat kort. Orättvist kort.
Att äga storväxta raser är extra plågsamt. Känns som att de knappt hinner bli färdiga och utveckla en personlighet innan de trillar av pinn.